Historik

För 10.000 år sedan drog sig inlandsisen tillbaka. Stockholms Skärgård hade då under årtusenden långsamt pressats ihop av ismassorna och låg 150 m under Östersjöns nuvarande nivå. Sakta började landet höja sig och för 4.000 år sedan stack de första skärgårdsöarna upp ur havet. Landhöjningen i skärgården fortgår allt jämt och är nu ca 4 mm per år.

Räknar man ihop Stockholms-, Ålands- och de Finländska skärgårdarna utgör detta världens största skärgårdsområde med 100.000 öar. 30.000 av dem tillhör Stockholms Skärgård.

De första skärgårdsborna var stenåldersfolk som kom över havet och från kusten. De var främst fiskare och jägare och bosatte sig i den dåvarande ytterskärgården på Södertörn och Värmdö. Möja var vid den tiden en samling bränningar liksom de högsta delarna av Arholma.

1719 drabbades Stockholm Skärgård av en katastrof. Tsar Peter av Ryssland skickade en flotta om 26.000 man till Sverige för att "lära svenskarna en läxa" i den fredsförhandling som då förelåg mellan länderna. Nästan alla städer och byar mellan Gävle och Norrköping brändes. Boskap slaktades, öar skövlades och redskap förstördes. De enda byggnader som klarade sig var kyrkorna.

1830 startade ångbåtstrafik ut till öarna. Den tidigare så ogästvänliga och okultiverade skärgården öppnades upp och blev ett populärt utflyktsmål. Grosshandlarvillor byggdes i Lindalssundet, Waxholm, kring Trälhavet och i Skurusundet. De fungerade både som sommarbostad och statussymbol för stadens rika affärsmän.

På 1920-talet började även sportstugeområden för vanligt folk att byggas ute på öarna. Idag finns ca 75.000 fritidshus och ca 120.000 fritidsbåtar i skärgårdsregionen.